Jag skulle kunna berätta om åren i USA.

 

Om hur Los Angeles och Denver blev mitt hem under ett decennium. Om salongen jag drev, om människorna jag mötte och om möjligheten att utbilda hudterapeuter i Miami, New York, Los Angeles och Denver. Jag skulle kunna berätta om det som på utsidan såg framgångsrikt ut – om karriären, erfarenheterna och allt det som många människor strävar efter.

 

Jag skulle också kunna rada upp mina utbildningar. Berätta om mina certifieringar inom hudterapeut, hypnos, hypnosterapi, energimedicinska metoder och att jag är clairaudient. Om de verktyg och perspektiv jag samlat på mig genom åren.

 

Men sanningen är att mitt arbete inte föddes ur framgång. Det föddes ur att jag tappade bort mig själv. Ur mörkret. Ur ensamhet. Osäkerhet. Av att inte vet vem en är. Jag vet hur den där känslan av att vara långt bort ifrån sig själv känns. 

 

Men jag vet också hur det känns att hitta hem igen.

Att börja lyssna inåt. 

Lita på sin egna förmåga.

Att börja möta sig själv med nyfikenhet istället för självförakt och dömande. 
Att plocka upp det där delarna inom sig själv.

Och sakta riktigt börja känna hur en älskar sig själv. Det min vän, är en resa jag önskar alla får uppleva. 

​

Och det är där mitt arbete kommer in.

Självklart har jag lärt mig mycket från teorier och utbildningar, men djupet av min kunskap kommer från erfarenheter utav att ha gått vägen själv. 

​

Så 2012 i Denver började min inre resa som ligger till grund för hur jag själv håller space. När jag talar om att “hålla space” syftar jag på min förmåga att skapa ett tryggt, närvarande och respektfullt rum där det som behöver få ta plats får göra det, för mig är varje session ett heligt möte mellan två människor.

Sedan jag var liten har min mamma berättat för mig att mina händer är magiska. Det är förstås att ta i, men med åren har jag blivit varse med att det finns någon unikt och läkande med dessa.  Och det är en gåva för mig att få behandla. 

​

Jag har självklart inte alla svar, men jag känner igen vägen. Och jag går gärna en bit av den tillsammans med dig. För det finns något otroligt vackert i att komma närmare sig själv igen. Eller kanske, att för första gången, verkligen möta den man alltid har varit. 

​​​​

Let it out.
The wild.

The wonder.

The why. 

​​​

​

Med värme,

Amanda